Vårt bodbiträde Ingemar Albertsson på bilden iförd en tidig 50-tals kostym från vårt lager
Vår vän i vintagevimlet
När Ingemar Albertsson fyllde 60 för några år sedan fick han en grå filthatt av sin fru. Då bestämde jag mig för att ge Gubben ett ansikte, säger Ingemar, det var inte längre nå´n idé att gå omkring och försöka vara ung och frän längre.
Dittills hade han i årtionden gått omkring i samma gamla reklambyråuniform varje dag: Svarta jeans, svart T-shirt, svart kraglös kavaj och tre dagas skäggstubb. Håret var också lite långt och svajigt och alltmer gråsprängt. Du ser ut som en svart Labrador, sa hans fru.
Ett halvår senare gick hustrun in med labradoren i Herr Judits vintageaffär på Sibyllegatan i Stockholm. Det var den 4 februari 2011. Ut kom en gentleman i italiensk yllerock, en grön Borsalinohatt och en matchande halsduk. Hans svarta outfit låg i en kasse.
Tänk att man kan klä sig så snyggt och personligt för nästan inga pengar alls, tänkte Ingemar och började gå runt i vintage- och second hand-affärer, allt från Myrorna till lyxvintage. Snart hängde hustrun på också. Det var då de gjorde sin avgörande upptäckt. Att nästan alla snygga kläder är för små. Ingemar vägde närapå 100 kg, hade en tydlig mage och drog XXL och storlek 56 minst. Är man kvinna och har storlek 36 är det en fantastisk marknad. Men hustrun hade stl. 42.
Såna där snygga vintagekläder gör dom ju bara i barnstorlek, kved Ingemar och bestämde sig för att gå ner i vikt. Han lade om kostvanor. Drog ner frukosten till bara en smoothie och en kopp kaffe. Lunchen till en tallrik fil och müsli. Men till middag fick han unna sig vad som helst.
Eftersom Ingemar är grundare av Trappfrämjandet – en rörelse som vägrar ta hiss eller rulltrappa – så var det bara att fortsätta på den vägen. Att stå och arbeta så mycket som möjligt, promenera mera. Vardagsmotion helt enkelt. Men träning har det aldrig varit tal om. Det viktiga är att inte sitta still, inte att träna några timmar i veckan.
Sex månader senare var vikten nere i 82 kg, och storleken nere i 52. Och så är det fortfarande efter 2½ år. Jag fick lämna massor av kläder till skrädaren för att sy in dem. Hustrun gjorde samma resa. Hon är nu en 38:a.
Och så öppnade sig den stora vintagemarknaden. Nu blev det plötsligt lätt att hitta snygga kläder i second hand-butikerna. Jag har gjort otroliga fynd, berättar Ingemar, rekorden från loppisar är en kavaj från 70-talet för 5 kr, vinterrock från 50-talet för 8 kr och en femtiotalskostym för 10 kr. Han har en skräddarsydd smoking som sytts för en av Sveriges rikaste män 1941. Den kostade 150 kr. Men jag har också betalat upp till 4.500 kr för unika vintagekostymer, fortsätter Ingemar.
Nu har han kanske 40 kostymer och de tjugo mest frekvent använda hänger uppe i lägenheten. Resten finns i ett förråd som växlar varje vår och höst. För att inte tala om alla gamla, skjortor, västar, slipsar, flugor, skor, rockar… Det började med en grå hatt. Nu har han minst 25 hattar i olika former och färger som passar olika outfits. Ni anar inte vad en hatt och en väst kan göra för en man, säger Ingemar. Börja där.
Det roligaste med alltihop är alla spontana komplimanger man får från främlingar på stan, avslöjar Ingemar. Mitt personliga rekord är fyra komplimanger samma dag. Men då hade jag en skräddarsydd kostym från Bauers hovskrädderi 1953 med golfbyxor och väst på mig. Den stack ut.